Tre småsystrar blonda, mitt hår svart som katten / när jag var sjutton tappade min mamma mig på vägen / hårt, hårt i marken
Jag började kalla mig kameleont, en sådan som passerar överallt, om än halvdant och längs med väggarna:
En ”riktig” hiphopare i svenneskolan / ett wannabe med fel sneakers i Kungsan
Och i min pappas land ett eurasiatiskt jättedjur med världens längsta armar-
.
Aldrig tillräckligt fin, aldrig tillräcklig förort,
Aldrig tillräckligt svensk, aldrig tillräckligt kinesisk,
Aldrig tillräckligt hetero, aldrig tillräckligt homo;
Alltid mittemellan, alltid halv-någonting, bi-si och bi-så, litet av varje, blandad
.
Det är i mellanrummen jag lever, det är mitt emellan jag blir till.
Det är i mellanförskapet jag går fri, här jag tillåts inse att mitt hjärta sitter i mitten av min kropp, att jag är min egen människa - inte längre kameleont, bara mitt eget djur.
.
Mellano är mitt nya mellannamn.
Text och Foto: Angelica Tibblin Chen, Illustration: Megan Kelso