Herre... Jag är ett barn, trött på att vandra, rädd för vägarna och för nattens skuggor. Jag har sovit på kuddar av sten, med mina öppna ögon bland stjärnorna. Herre, kanske flyger du från stjärna till stjärna som ett flyktingbarn, och alla sneglar efter dig, måttar sparkar efter dig, och ber om dina identitetspapper. Stjärnorna tindrar, Herre... Och jag vill tro att de är dina ögon som vill vakna. Min faders kropp ligger kvar i trädgården bredvid körsbärsträdet. Mor gråter på nätterna och smeker mina lockar och knäpper mina händer och täcker mig med sin kropp. Mina ögon vet inget mer än flammorna som omsluter allt. Vi vandrar, vandrar; vandrar och elden förföljer oss. Det finns inte längre plats på din jord, Herre. Vägarna är besådda med tårar och minor. Och där vägarna tar slut säger de att de inte har plats för barn med ansikten som fågelskrämmor. Jag är trött, Herre... Jag har glömt sagorna om pirater och blå valar som min farfar berättade före kriget. Herre... när min mor och jag kommer till vägens slut, säg till människorna där att mina fötter är fulla av blåsor som snart kommer att brista. Säg dem att det inte är sant att du har ritat linjer på jorden; linjer som skiljer människorna från människor.
Text: Isa Aouifia, Foto: Mellanförskapet
Isa Aouifia var en av vinnarna i Mellanförskapets Persepolistävling i november 2007.
Skriv ut
Jag är inte medlem, men vill bli
av: Daphne Arbouz. Pluriels heter den ideella föreningen som i oktober anordnade konferensen "Le danger du racisme dans le couple biculturel" i Genève, Schweiz. Läs mer
Av: Fotini Katriou. Dörrvakten log rätt vänligt den där sista kvällen. Hälsade välkommen på grekiska medan garderobiären tog betalt i kronor. Läs mer
Av: Daniel Cidrelius. Jag går under benämningen Daniel. Invandrare, svenskar, blandade med flera som läser detta associerar säkert mitt namn till att jag är en svenne eller en vanlig svensk. Läs mer
Komsi, komsi till kvällens föredrag kl 18. Läs mer