Vila i frid, Patrik Bolling Ferrel

Vila i frid, Patrik Bolling Ferrel Jag kände igen honom, den tunne rakade halvchilenske killen som slog sig ned bredvid mig på skrivarkursens första nervösa dag i augusti 2002. Vi hade rört oss i Stockholms hiphopkretsar i flera år han och jag, utan att någonsin utbyta mer än en nick och den typiska avvaktande under-lugg-blicken man så ofta gav någon man visste var nere men utanför ens egen klick. Jag var förvånad över att se honom där i klassrummet. Några dagar senare presenterade alla sina första surt förvärvade manus och under Patriks uppläsning skrattade hela klassen så mycket att vi höll på att ramla av stolarna. Det var tydligt att vi hade att göra med ett komiskt geni. Under höstens gång insåg jag hur mycket vi hade gemensamt, på uppläsningarna blev det uppenbart att vi båda skrev om diverse frustrerade karaktärer med utländsk bakgrund, som alla försökte definiera sin plats i dagens Sverige. Det var som om vi båda ville ge uttryck för en känsla som det inte fanns något namn för.  Tills en kväll i november på Babs då vi efter några öl för första gången började prata om bådas vår halvsvenskhet och känslan av att vara varken-eller och Patrik plötsligt utropade det magiska ordet: -”Mellanförskapet! Mellanförskapet heter det!” Vi kramade om varandra, upprymda över att äntligen ha ett ord för våra gemensamma erfarenheter. Snart började vi förstå att vi inte var ensamma om att befinna oss i mellanförskapet. På var sitt håll träffade och pratade vi med polare, polares polare och arbetskompisar om deras upplevelser av att vara "blandbarn", adopterade och barn till invandrade. Patrik ville samla alla dessa historier till en antologi i bokform. Livet kom emellan. Åren gick och Patrik fick jobb på UR och senare Rädda Barnen. Tidigt 2007 startades äntligen den ideella föreningen Mellanförskapet, nu med ordföranden Patrik Bolling Ferrels mål att skapa ett forum på internet och genomföra ett utbyte mellan franska och svenska ungdomar för att tillsammans diskutera och skapa kring temat mellanförskap; identitet, tillhörighet och delaktighet. Allt för att stärka självförtroendet hos unga med utländsk bakgrund, i Sverige och i Frankrike, och i förlängningen i resten av världen. Vi hann aldrig så långt. Natten till den sjunde november 2007 blev Patrik och vår vän Banji Sseruwagi påkörda av en bil på Birger Jarlsgatan i Stockholm. De avled båda kort därefter. En våg av sorg sköljde över Patriks och Banjis familjer, släkter, vänner och alla som haft glädjen att någon gång ha fått träffa dem. Det har nu gått mer än ett år sedan den fruktansvärda händelsen och många av oss befinner oss fortfarande i chock. Föreningen Mellanförskapet hade inte mod att återuppta arbetet på många månader och när vi väl gjorde det var det med tunga hjärtan. Det går fortfarande trögt ibland. Men vi finns kvar, vi reser oss och arbetar vidare i Patriks anda, mot hans mål – att göra Mellanförskapet till ett forum för ungdomar som delar vår känsla. Tillsammans ska vi definiera våra egna mellanförskap och hjälpas åt med att uppdatera bilden av Sverige till vad Patrik kallade det - Sverige 2.0. Vi är oerhört stolta över att äntligen finnas på nätet och vi vill tacka Patriks familj, vänner och arbetskamrater för det stöd ni gett oss på vägen, liksom alla er mellanos som har och kommer att bli en del av Mellanförskapet – både här på sajten och i den fysiska världen. Men mest av allt vill vi tacka Patrik. För att vi hade äran att få lära känna dig, bli peppade av dig, ha allvarliga diskussioner och knasiga möten med dig. För att du fick oss att skratta när vi mest behövde det. Och för att du gav oss Mellanförskapet. Vila i frid, älskade vän. Vi ses sedan. /Ordföranden Foto: Teresa Sida Norgren http://www.rssboard.org/rss-specification Netional Stage 1.0